ibland når man en gräns, där det brister, när man inte orkar handskas med alla känslor. det är när man bär på för mycket, när man inte orkar bära allt inom sig.
när det inte finns någon nära att lita på är det lätt att stänga in allt och när man når den gränsen finns det inget som få kan få det att hålla.

jag visste inte vad jag skulle känna, tycka, tänka eller något igår.
allt bara försvan, på typ en sekund. ingenting blev bra.
ibland känns det som om man inte räcker till, att ingen man gör blir rätt.
men vad är rätt?

idag skulle jag egentligen åkt hem från skolan vid två men eftersom jag inte skulle rida som
egentligen var planerat så stannade vi kvar i skolan och skrev på affärsplanen som snart är klar.
det finns säkert massor som ska ändras men själva ("faktan" eller kalla det vad du vill) är iaf klar.

imorgon ska jag ge rasmus världens största kram och en puss för jag saknar honom något enormt just nu!

snart är det höstlov och det ska blir så skönt att bara komma bort från skolan en vecka och tänka på annat för en gångs skull.

/ S